Mansgris/manskris

I lördags pratade jag med en man som var så ikoniskt mansgrisig att jag funderade över ifall det hela inte i själva verket var en konstinstallation och han var ironisk. Hans ringbeklädde ena vän bjöd mitt (kvinnliga) sällskap och mig att sitta ner vid deras bord, och det var så jag hamnade i den fars som blev vårt samtal.
 
Tidigt öppnade han med frågan om huruvida vi var homosexuella. Vi svarade med motfrågor. Det blev en skämtsam diskussion, eftersom hans båda vänner tog vårt parti i att göra narr av hans behov av att veta. Vi analyserade det faktum att ingen av oss kvinnor hade klack på skorna, att min vän har snagg på sidorna, och att det inte fanns nagellack eller lösnaglar i sikte. Han lutade åt att vi var "tjejbögar". Diskussionens undertext var riktad till honom och lydde "du är en idiot".
 
Lite senare proklamerade han att de skulle på porrklubb. Min vän höjde sitt ena ögonbryn på det där sättet jag älskar när hon gör, som säger saker som "du vet inte själv hur dum du är, eller hur?", "vi sitter kanske i nivå med varann rent rumsligt, men oj så jag ser ner på dig" och "du roar mig, på samma sätt som ett underbegåvat djur gör när det ska försöka sig på något som för andra varelser är enkelt, men som är en fysisk omöjlighet för någon med dess intellektuella förutsättningar". Hans vän högg på hennes antaganden och triumferade med att de kanske minsann skulle på en bögporrklubb, kanske till och med en megabögporrklubb, och vem var det nu som var fördomsfull? Men det framgick ganska snart att det var en porrklubb med kvinnlig exploatering som deras ogifte vän hade siktet ställt på.
 
En kort stund under kvällen så nådde jag dock fram till honom, genom allt skrän och all rädsla (som för övrigt är de två huvudsakliga komponenterna i den typen av mansroll). De andra tre hade hamnat i en diskussion och jag vände mig till honom och frågade endast honom vad han var mest stolt över i sitt liv. Det kom fram att det var en högskoleutbildning, den första i hans släkt, som han hade klarat av. Vi skålade för den. Han bad om ursäkt för hur han höll på, och betonade att det bara var skådespel. Jag sa att jag hade fattat det redan.
 
Sen pratade vi om jobb, och då var hela gruppen med igen. Jag berättade att jag var sjukskriven, och singelmannen drog igång ett brandtal om att man bara borde få vara sjukskriven om man betalar för det själv. Då lade jag min förståelse för honom lite åt sidan och gick in i en ordentlig diskussion. Hans argument var att han också varit sjukskriven, och nu jobbar han minsann och klarar av det med hjälp av tre piller om dagen. Han yttrade orden "att man vill skjuta sig ibland är sånt man får ta, jag hatar folk som vägrar att jobba". Jag röt till med en massa saker som jag inte tänker skriva här, för Försäkringskassans vara eller icke vara är inte vad inlägget handlar om, men tryckte också hårt på att det inte är meningen att man ska leva ett liv där man ska vilja skjuta sig själv. Han backade till sist och höll med om att det var okej att jag fick pengar från Försäkringskassan, eftersom det var tydligt att jag ville tillbaka till jobbet, och dessutom verkade veta vad det är som behöver åtgärdas för att jag ska kunna jobba igen.
 
Han tröttnade så småningom på att prata med oss, i synnerhet då vi hellre pratade med hans två gifta vänner som kunde diskutera saker på riktigt, och rörde sig runt i lokalen för att prata med andra kvinnor som inte var tjejbögiga. När det inte gick så bra så började han försöka valla sina vänner till porrklubben. Sedan blev han utslängd av vakterna. Hans vänner lämnade oss motvilligt, efter att ha bett oss komma till klubben de skulle till efter porrklubben, om vi inte hade något bättre för oss. Vi saknade deras sällskap och förbannade deras ringar på fingrarna. Sedan skrattade vi, föraktfullt, åt allt som hade sagts.
 
Men fan, man borde gråta. Marlboromannen i all sin dysfunktionalitet, och världen har kommit överens om att man inte får röka inomhus längre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0