thecockycockless

Det där med att vara ansvarsfull, inkännande och förlåtande blir gammalt efter en stund. Jag är precis som alla är, jag vill hämnas, hävda mig och dra blod från de som gör mig illa. Lyckligtvis är de jag tillåter att komma riktigt nära och som sedan gör det försvinnande få. Men de förekommer. I en av de relationerna har jag några gånger gett tillbaka, på småaktiga vis, som likväl svidit och orsakat obehag. Och jag har njutit skadeglatt, samtidigt som jag slits mellan besvikelse över att jag inte är bättre än så, och belåtenhet över att jag inte är bättre än så.

 

Det som blir... problematiskt? Eller åtminstone sätter käppar i hjulet är att mina närmsta relationer också i stor utsträckning präglas av ärlighet, så ock denna. Så när frågan kom, "varför gjorde du så?" kunde (eller ville) jag inte svara något undflyende och retoriskt riggat som fick mig att behålla ansiktet, eller som kanske hade kunnat leda till en lättare, snabbare förlåtelse. Nej, mitt svar blev ärligt att "jag känner mig sårad och jag gjorde så här för att göra dig illa och för att driva dig ifrån mig".

"Ångrar du dig?" kom följdfrågan.

"Det kan jag inte påstå", svarade jag. "Jag må vara besviken på mig själv över att jag inte är en bättre människa, men jag vet också varför. Och jag ångrar nästan aldrig sådant jag gjort."

 

De som inte står mig lika nära har jag större tålamod med. För de har inte fått komma ända fram till det som verkligen är jag, och har man inte det så förväntar jag mig mindre av någon. De får bete sig, göra fadäser och säga konstiga saker, och det som händer är att jag i stället kommer till en punkt där jag backar längre ut ur vår relation. Som i fotboll, fast med fler gula kort innan det röda viftas fram. Men det är gula och röda kort som sällan visas för min motspelare. Och när jag tänker efter är det kanske ännu mer elakt än vad jag gör mot personer som sårat mig och får tillbaka? Det gör kanske mer ont när någon som man haft i sitt liv plötsligt backar undan, utan att man förstår riktigt varför?

 

Min slutsats är att jag överlag är en elak person.