Well then

Så. Besvikelserna har haglat. I flera sammanhang, i de största. Jag har slutat försöka värja mig. Eller, vi byter liknelse, det är inte hagel - det är spöregn. Och jag har resignerat inför det faktum att jag är caught in it. Så jag står kvar, sedan länge dyngsur, med ansiktet något nedböjt bara för att skydda det lite, lite. Så att jag, när tiden är inne, kan titta upp någotsånär oförblindad.
 
I ett sammanhang har jag en strategi. I ett annat har jag en annan. De är båda olika mig och min person, och jag morrade för en liten stund sen följande mening till den närmsta när vi talade om allt:
"Jag märker hur jag byter personlighet, mot min vilja, men av nödvändighet. Och hur jag inte bryr mig."
 
I det ena kan jag citera director Fury från Avengers: "You have made me very desperate. You might not be glad that you did."
 
I det andra är det bara två ord som infinner sig. "Well then."
 
I båda fallen så har jag känslomässigt lutat mig tillbaka, konstaterat att okej, är det SÅ ni vill leka, så är det så vi ska leka. Och i båda fallen är jag övertygad om att min motpart är oförberedd på vad som komma skall. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0