Vad ser du, vad hör du?

"Take all the words for beautiful things and use them for this. It was wonderful. Thank you."
Så avslutades en längre monolog om natten av mitt one-night-stand, och jag svarade "thank you", med den där betoningen på you som betyder "nejmen du också, lite detsamma liksom". Han bröt ut i det där gapskrattet som jag redan börjat förknippa med hans personlighet och hänvisade till hur vi (läs: han) tidigare hade pratat om den stora skillnaden mellan hur mycket italienare respektive svenskar pratar. "I say all these things and you say two words!" och jag tänkte "du skulle bara veta hur mycket jag kan förkunna känslor i ord när jag väl vill", men jag förblev tyst, leende.
 
Tidigare hade han uttryckt missnöje mot att behöva gå, jag hade sagt att det var dags att kasta ut honom, vilket han utan att protestera, men smickrande missnöjt, gått med på. Han stannade upp på flera ställen i mitt hem, medan han gick omkring och klädde på sig, samlade ihop de saker han spridit ut, och han pratade och pratade och älskade detaljer, pekade som på museum eller konstutställning, skrattade och uppskattade. "I know you want me to leave, but can you maybe go get a coffee and let me look some more?" skämtade han. "There are so many things here that I get curious about. I promise I'll be gone when you get back." Jag log från mitt soffhörn, men sa inget. Kom på mig själv med att älska att han så ohämmat imponerat pekade på materialiseringar av min personlighet. Först när han erkände öppet att han inte ville gå, och att han tyckte om att umgås med mig sa jag "I've enjoyed it too. But I was very social yesterday, so now I need solitude." Då skrattade han igen och pekade på avståndet mellan oss - han satt i fåtöljen, jag kvar i hörnet. "The Swedish distance!" Jag ville svara att med rätt person vill jag oftare sitta bredvid och alltid röra vid, men jag orkade inte. Vi förstod ändå inte riktigt varandra, för våra taktslag gick alldeles för olika fort. Men det var fint att han gillade det han såg, och att han tittade så uppmärksamt på så mycket.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0