thecockycockless

Mitt linne är alldeles snorigt. Jag har gråtit häftigt och högljutt i soffan och eftersom jag är själv så har jag snutit mig i linnet. Jag har tvättid imorgon. Gråtbehovet har byggts upp under flera dagar, äntligen spillde det över kanterna på bägaren. Åt alla håll.

 

Orsakerna till gråten är flera, på många plan. Det är obesvarade känslor av romantiskt slag och känslan av att vara oönskad, oälskbar och otillräcklig. Det är äldre släktingar som får det svårare och svårare, blir ensammare och ensammare och känslan av att vara avlägsen, svekfull och otillräcklig. Det är yrkesrelaterade överväldiganden och känslan av att vara nervös, rädd och otillräcklig. Det är tröttheten. Det är uppgivenheten. Det är ensamheten. Saknaden efter det man haft och över det man aldrig kommer få.

 

Men det jag gråtit över är Laika. Bara Laika.