År av honom

"Du måste hålla avstånd."
Men hur? Hur ska jag kunna hålla mig ifrån en människa som utan att anstränga sig lyckas med det inte en enda av alla de som försökt så mycket de kan har klarat av? Som ljudlöst fångar hela min uppmärksamhet. Som utan ett ord förmedlar det jag längtar efter att få bekräftat, och som när han använder ord, väljer just de jag själv skulle plocka ut ur den oändlighet som finns tillgänglig. Som ser de världsdetaljer jag fäster vikt vid, och stannar upp vid just dessa, som går den stora massan obemärkta förbi. Som fångar de trådar jag sprider omkring mig, och som jag fått för mig är som spindelväv eftersom ingen verkar märka dem. Ingen utom han. Hur ska jag kunna dra mig undan från en människa som med sin blotta närvaro skingrar den ensamhet som annars är ständigt gällande, hur många personer jag än har omkring mig? Som ser mig, och även det jag ser. Som, när jag blygstolt berättar något, svarar med lugn röst, bekräftar och bejakar. Någon som befinner sig runt omkring mig, både över, under och ständigt bredvid. Som förstår mitt sätt. Förstår mig utan att jag behöver förklara, hör vad mina tystnader säger, känner vad mina blickar rör vid. Att lämna honom, och det vi inte kan ha men som jag föreställer mig är mig lika otänkbart som att lämna jorden för en ensam rymdodyssé. Jag skulle inte överleva en dag.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0