Dunk-dunk-dunk

Förlåt att jag är sen, jag var tvungen att ligga stilla en timme i sängen och känna på mina hjärtslag. Jag kom att tänka på att det var månader sedan jag gjorde det, lät hjärtat komma till tals, och så blev det så att jag gav det en timmes odelad uppmärksamhet. Det sa inte så mycket i slutändan, men det var fint att höra att takten var lugn, och stark. Och jag tror det mådde bra av att få stå i centrum en liten stund.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0