De tåg som redan gått

Hon var en av de där kvinnorna som fallit hårt och djupt för någon, men där något gått fel i fallet. Det var därför hon nu var gift med någon som aldrig skulle riskera att ta henne till höjder hon fick svindel på, eller kunde skada sig från. Vem som helst kunde se det i hur hon var i hans sällskap. Det var som att hon hade satt sig bekvämt på en bänk i väntan på ett tåg hon skulle med. Ett tåg som inte skulle komma på länge än, men som hon hade valt att sitta och vänta in, på obekväma bänkar, snarare än att gå därifrån. Det var så hon levde livet, trots att tåget var döden. Men det hade inte alltid varit så. Det syntes också på henne, om man visste var man skulle titta. Det fanns ärr efter lycka i hennes person. Hennes rörelser var menade att vara större, men hon tog inte längre ut dem. Och jag visste bättre än någon annan hur mycket starkare det där leedet kunde vara. För det var mig hon hade älskat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0