Jag förstår att det är viktigt

Jag har lyssnat mycket på Albin Flinkas tolkning av Sommarö av Barbro Hörberg, som är en oerhört vacker låt om ensamhet och någon annans behov över sina egna. Det är många rader i texten som är hjärtskärande, den har formen av ett telefonsamtal där hen som sjunger hela tiden söker närhet men blir bortviftad eller skrattad åt, men det är i synnerhet ett ordval som jag tycker skär ännu fler lager ner i och vittnar om den isolering detta beskrivna liv utgörs av.
 
En version finns på youtube, (https://www.youtube.com/watch?v=1l8ML8eRw5w&t=0m35s) men jag föredrar egentligen den version jag har på cd, för där låter han än mer sårbar.
 
Hen (eller troligen hon, om vi utgår från tidsepoken den skrevs i) som sjunger är alltså en rikemanshustru, som av sin man fått en ö att spendera somrarna på med barnen, medan han jobbar på banken i London. Låten öppnar med "som du sa var det mycket bättre att jag inte följde med till London", vilket jag tolkar som att hon försökt argumentera för att få göra just det. Den handlar sedan om hur hon berättar om hur de har det, vad de gör, i ett försök att låta positiv. Den är i sanning hemsk. Och vacker.
 
Textraden som jag fastnar på är följande:
"Men nästa gång du hälsar på oss så kan du vä ta med dig kräftor
och några trevliga människor, så kan vi ha fest"
 
Jag spelar den ofta när jag är i köket, och är jag ensam hemma så sjunger jag med. Så många, många gånger inledningsvis efter att jag köpt skivan så sjöng jag fel. Jag sjöng "och några trevliga vänner" (stavelserna passar in eftersom "människor" sjungs som "männskor"). Och efter ett tag så började jag reflektera över detta. Hur jag tänkte att hon naturligtvis ber sin man ta med några trevliga vänner ut till deras ö. Men att det är "människor" hon säger. Och vad detta i sin tur säger.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0